Blogg

Att skriva är viktigt för mig. Med start 2021 inledde jag ett samarbete med Sydsvenskan där min roll var att skriva om vardagsmat varannan vecka. Initiativet var mitt, jag ville bidra med en vinkel på mat som inte satte gastronomi – recept, kända kockar och restaurangrecensioner – i fokus. På ett personligt plan såg jag uppdraget som en möjlighet lära mig formulera stora rörelser inom mat på ett sätt som kunde funka med allmänheten som målgrupp.

Sedan några månader tillbaka skriver jag inte längre i Sydsvenskan – det var ett gemensamt beslut. Jag hade börjat känna mig låst i formatet krönika och var nyfiken på hur det skulle vara att skriva på ett annat sätt och om precis vad jag vill precis när jag vill.

Och det blir här, i blogg/artikelformat. Jag planerar att skriva ungefär en gång i månaden i olika format och med olika teman – alltid med mat i botten. Som läsare kan du förvänta dig kommentarer och berättelser från en person som tycker att det finns väldigt goda skäl att tänka på mat som en samhällsbärande företeelse. Och när jag säger mat menar jag inte vad som står på middagsbordet, utan allt som gör din middag möjlig: logistiken, bönderna, politiken, handlarna, att du har ett kök i din lägenhet. Hoppas ni vill följa med på det.

Eftersom detta är en nystart för mig så avpublicerar jag de flesta av mina tidigare texter. Men, ett par krönikor från Sydsvenskan finns kvar i feeden.

Hörs snart, Jens

 

Jag har vänner som bor på landet och kör den självförsörjande stilen sedan många år tillbaka. ”När kriget kommer flyttar vi ut till er!”, brukar vi skämta framåt småtimmarna. ”Ja det är klart”, säger de snällt. Men jag ser stressen i ögonvrån. Såklart finns det inte plats för alla oss stadsbor som är beroende av att handla dagligen och dricka kommunalt vatten.

Om vintern när vinden låg på spred sig den mörka söta doften över norra Lund och bäddade in min barndom i en känsla av trygghet. Ett år hade gått och sockerbruket puttrade igen – lika säkert som att tomten skulle komma på julafton.

Staden är hungrig på mark och mat. Förr i tiden var staden beroende av en närliggande matproducerande landsbygd. Så är det inte längre. När vi lärde oss att konservera och transportera mat rörde sig matproduktionen ut från städerna som växte och blev hem för fler. Jag har upplevt det på nära håll.